Är det sommar nu?

Ungarna har tjatat länge om att nu är isen borta så då måste vi bada. 

Under förra veckan tog sig barnen två dopp när solen så snällt visade sig och ja, man kan ju inte vara sämre än barnen… Kan säga att det var kallt. VÄLDIGT kallt!

En vanlig dag här hemma

En helt vanlig dag är inte så fridfull som den ser ut att vara enligt bilden. Molly är sån som person att hon gillar lugn och ro så medan jag vilar huvudet tog hon plats intill mig med min surfplatta medan de andra barnen för ett krig i rummet intill. Nu kommer Texas och meddelar att maten är klar, bäst att skynda sig dit då.  

Skolstart

Nu har det varit skolstart och barnen har kommit iväg till skolan och de mindre har mjukstartat på dagis. Själv sitter jag fortfarande och påtar på med att få till ett schema som fungerar och klurar på ramtider. Inte helt lätt att göra detta själv… 

  Inte helt lätt att få till

Sommaren 2015

Hoppsan vad tiden står stilla här inne. Vi lever och har fullt upp och då har det inte blivit direkt prioriterat att blogga. Får försöka bättra oss med det. Nu vet jag ju att det är många ”sticknördar” som hittat in hit men ni får stå ut med att det kommer lite familjebilder och liknande med.

Sommaren har ju inte varit den soligaste vi varit med om men det har ändå blivit en del äventyr och mängder med bilder i lager som jag tänkte dela med mig av.

Vi har hunnit med en resa till Astrid Lindgrens Värld i sommar, vilket var mycket uppskattat av barnen. På vägen ner gjorde vi ett stopp hos min kusin Roger och hans sambo för övernattning för att få lite kortare resväg per dag. Dessförinnan hade vi stannat till i Uppsala för matpaus och för att hinna besöka Uppsala Domkyrka.

IMG_0353.JPG

Vi bodde mitt inne i Vimmerby i en liten gränd där Astrid tydligen fick inspirationen till Kalle Blomkvist och det var hur mysigt som helst där. 

IMG_0373-0.jpg En av kullerstensgatornar i en gränd där vi bodde

Lagom avstånd till allt hade vi och det var även promenadavstånd till parken så det var perfekt. Lite svårt att avgöra vad barnen gillade bäst med parken men Ronja var verkligen en hit. IMG_0412.JPGVerkligen fantastiska skådespelare som i de flesta fall tog sig tid att prata med barnen och svara på diverse frågor

IMG_0447-1.jpgEmil i Lönneberga bjöd upp till allsång

IMG_0427.JPG
IMG_0430-0.jpgNils Karlsson pyssling hade det inte lätt

IMG_0396.JPGGruppbild hos Pippi Långstrump

IMG_0380.JPGPrussiluskan hälsade oss välkomna

IMG_0379.JPGKling och Klang kom farande för att klappa till fontänen som hade hakat upp sig för stunden

På hemvägen stannade vi till i Solna och besökte Mulle Meck lekparken för att resan inte skulle bli allt för lång och tråkig för barnen. Det är verkligen värt ett besök där om man är i krokarna. Ett extra plus såklart eftersom det är helt gratis att leka där.

IMG_0462.JPGHär är Texas i full färd med att ratta båten hos Mulle Meck

En av våra lediga dagar passade vi på att besöka Träslottet i Arbrå där det påpassligt nog var besök av Clownen Manne och det var riktigt roligt för både stora och små.

IMG_0540.JPG

Jag och frun lyckades få tag på biljetter till Diggiloo på Stenegården i Järvsö och vi fick en helt strålande kväll med bra underhållning och kvällen till ära slogs publikrekord för Diggiloo med någonstans runt 6000 besökare!

IMG_0691.JPG

Vi har hunnit med att besöka Trollska Skogen utanför Jättendal tillsammans med barnen morföräldrar och även det var en positiv överraskning. Vi hade nog trott att det bara skulle vara några troll i skogen att se på men det var även där mycket duktiga och engagerade skådespelare som trollband både vuxna och barn.

IMG_0721.JPGHär är en bild på den sovande Draken som man försiktigt kunde borsta tänderna på

Många besök på lekplatsen Långnäs har det blivit i sommar där vi både lekt i lekparken, såklart, men även roat oss med att mata fåglarna, metat och även tagit oss en tur in på utställningen Skruvat och Klart (pappan måste också roas)

IMG_0588-0.jpg

IMG_0798.JPG

IMG_0826.JPG

IMG_0580-0.jpg

Trots det många gånger tråkiga vädret har det hunnits badas en hel del, både som hör i poolen hemma, i poolen hos barnens morföräldrar och såklart i sjön.

IMG_0507-0.jpg

Fyrhjulingstokiga barn har vi fått då deras morfar snällt lånat ut sin arbetsmaskin för att kunna åka upp i hans skog och titta på den galna fasanen som huserar där och verkligen inte gillar när man kommer och låter illa.

IMG_0913-0.jpg

 I väntan på att attackera den rasslande fyrhjulingen

IMG_0877-0.jpgMycket bus med släkt och vänner har såklart även hunnits med. Texas och hans kusin Lion hjälps åt att skjutsa dockan

Nu ser vi fram emot en lugn och skön höst med fortsatt vackert väder så att vi hinner njuta av de lediga stunder vi får nu när skola och jobb drar igång för fullt.
Avslutar detta långa inlägg med att bjuda på en riktigt rogivande bild från en av de kvällar jag smitit iväg för en avkopplande stund vid en tjärn. Må gott och sköt om er!

IMG_0923-0.jpgSensommarkväll vid Ondtjärn

Plötsligt händer det ;)

Efter en alldeles för lång paus så drog jag fram scrapsakerna och gjorde ett par kort. Det första visas på SWE-bloggen idag, det andra får ni se i nästa vecka ;) .

swekortv15lilla07an

 

Dagens utmaning är ett färgtema med vinrött, rosa och ljusblå. Vinrött tillhör inte mina favoritkulörer så det var skoj att ta sig an för en gångs skull. Kortet gav vi till en av barnens kusiner som fyllde år för ett par dagar sen.

Jag tycker alltid det är så svårt att komma igång efter ett uppehåll. Uppehåll å uppehåll, jag nästan trodde att det var slutet på scrappandet ett tag för jag hade ingen som helst lust, inspiration eller tid heller för den delen. Det är alltid så segt att komma igång med nästan allt man inte gjort på länge. Det är alltså inte bara träning eller god kosthållning som kräver sin kvinna utan även en sån enkel sak som scrapbooking. Jag får tvinga mig själv att dra fram grejjerna och bara göra nåt. Jag hatar nästan alltid de första alstren men sen går det som smort.  Stämningen under mitt första scraptillfälle på länge förhöjdes genom ett avsnitt av Bokcirkeln i P1.  Gamla avsnitt visserligen men jag har precis hittat in så för mig är dem nya. Finns i iTunes som podcast. Lundströms bokradio heter den där.

//Maria

Paniken stiger…

Det är torsdag den 22 januari och om bara några dagar fyller den här busiga killen 2 år. Galet! Han har ju alltid funnits fast ändå inte. Tiden går snabbt men ändå långsamt. En mening ingen av er förstår men det är de mest logiska ord jag kan finna.

Idag är jag och de tre minsta barnen lediga och det betyder att vi ska försöka ro iland projekt ”inköp av presenter” till både blivande 2-åring och blivande 30+ pappan som råkar fylla år på samma dag. Jag har på traditionellt vis laddat upp med ett par rejäla koppar kaffe iförd ärvda mysbrallor.

IMG_0162.JPGEtt snabbt mobilfoto på barnet som sitter vid köksbänken och kollar på youtube eftersom ipaden måste laddas. Precis här lyssnade han på ”tänd ett ljus å låt det brinna”…..

Sist jag bloggade försökte jag seriöst komma på en snygg adjöss och goodbye-grej att ha i slutet av varje inlägg. Det gick inte jättebra. Förslag mottages tacksamt.

Ha en bra dag alla ev. läsare
//Maria

 

Inspiration till en kofta

För flera år sedan när min farmor flyttade till äldreboende så fick jag en del saker av henne. Bland annat ett par skålar med det här fina mönstret på. Jag har ingen aning om varför jag tycker så mycket om det för i ärlighetens namn så gillar jag inte alls färgen men det är något som gör att jag fallit rejält för mönstret.

IMG_0102.JPG

 

Jag har länge funderat i banorna att använda mönstret i stickning på något sätt men inte riktigt fått kläm på vad jag ska göra med det. Ett par strumpor? En halsduk? Vantar kanske. Men så kom det för några månader sen en möjlighet att delta i Stickameras KAL där man med instruktioner från fantastiskt duktiga Dödergök stickar en kofta. Jag anmälde mig till KAL:en men sen har startsträckan som vanligt varit lång. Under jullovet (vi säger att jag haft det fast det inte är sant) har jag funderat lite mer och den här skålen har ropat efter att bli nåt mer än en skål.

IMG_0103.JPG

 

Jag tog itu med en första skiss till något som är lite lättare att sticka efter och har nu också påbörjat en provlapp i andra färger bara för att känna på hur det kan bli i stickat. Jag följde den övre skissen för att cirklarna kändes mer cirkliga där.

I mitt huvud hade jag börjat fundera kring val av garn och hade klart för mig vad det skulle vara fram tills jag började räkna och kom fram till att mönstret kommer bli väldigt stort och jag tänkte att det skulle vara mindre. Hur som helst så började jag en provlapp i ett garn av sportvikt jag hade hemma för att se hur mönstret blev. Det tog bara några varv innan jag såg att det inte alls blir som jag tänkt mig.

Så nu har jag gjort en ny skiss och funderat omkring garnval hela dagen. Kollat olika webbutiker och jämfört färger och garntjocklek så huvudet känns alldeles mosigt. Men jag har bestämt mig, till slut. Nu blir det spännande att se om min idé fungerar eller om jag får tänka om ytterligare. Jag gissar på det senare och peppar mig själv med tankar om att ”det är vägen till målet” och inte själva målet som räknas. Mycket svårt med tanke på att jag faktiskt ser fram emot att klä mig i en snygg, varm kofta som ser ut som farmors skål ;)

Fortsättning följer…..

Ajöken
//Maria

Fem kronor, någon?

image

Nu kastade han ut termometern. Det är bara en i raden av saker som gått samma väg sedan barnet fick den värdefulla kunskapen att öppna fönster av en snäll storasyster.

5 minuter innan termometern åkte ut räddade jag laptopen från en ödesdiger resa ner på golvet. Som straff för detta åkte mina skolpapper ner under de 2 sekunder det tog att ställa datorn utom räckhåll.

Nu när jag börjar tänka efter skulle jag faktiskt kunna skriva en hel bok om allt mitt yngsta barn hittar på. Snabbt skulle man då få svar på varför mamman och pappan ser så trötta ut.  VI ÄR TRÖTTA!
Erfarenheten säger mig att när jag läser det här om ett halvår så kommer jag garva och minnas hur det var. Tack och lov så går det över. 

Igår lärde jag mig att det heter få, färre, färst. Intressant lärdom för en blivande lärare.

//Maria

12*12 är 144

Tänk vilka minnen man har! Jag har ett alldeles särskilt minne av just 12*12. Kanske inte så trevligt men ändock ett minne. Idag ler jag lite åt det men ändå känner jag skräcken i kroppen och hur jag memorerade talet tyst för mig själv om och om igen under ganska lång tid på mellanstadiet.

Varför detta?

Jo, jag skriver hemtenta. Det känns som att det enda jag gör den här våren är att skriva hemtentor. Den jag skriver nu handlar om lärande och undervisning och är en del av pedagogik B 30p som jag läser på distans via Umeå Universitet. Ett väldigt bra upplägg som jag gillar skarpt!

Reflektionsuppgiften på hemtentan ställer bland annat frågan hur de kunskaper jag utvecklat under momentet gett mig perspektiv på tidigare utbildnings- och undervisningserfarenheter. Det har fått mig att fundera på min skolgång, vad som varit bra och mindre bra men framförallt….. mitt eget lärande.

Jag har en enormt lång kreativ process som jag genom att ”bara göra” övat upp till något som går hyffsat snabbt nu för tiden. När det gäller att lära mig saker har jag flera gigantiska hinder att ta mig över eller förbi innan faktakunskaper tar sig in och för den delen…stannar kvar. Nu handlar inte universitetsstudier främst om att banka in fakta utan mer att använda fakta, reflektera, analysera osv. Å då måste jag fundera på det, LÄÄÄNGE…..
Det skapar…. ÅNGEST!

Och insikten…. jag har en enormt lång skrivprocess också. F*ck liksom!

Nu är mitt största uppdrag att korta ledtiderna mellan fakta, hjärna, händer, text. Och träna mig på att skriva ner vad som helst. Bygga texter i mängd. Brodera ut istället för att sammanfatta. Instagram, twitter å facebookstatusar är fasen inte bra att vara bra på. Jag som tränat på korta meddelanden måste skriva långa texter nu, that´s it!

Vad slutade detta med nu? Joo…. det jag hade tänkt skriva i den här inlägget från början blev aldrig sagt. Kan jag lära mig nåt av det? Jo, alldeles säkert.

Nu växlar jag till word och fortsätter med en ny  insikt jag precis fick och måste skynda mig att skriva ner innan den är borta igen. Nämnde jag att minnet är ett av dem stora hindren för mig?

/Maria

Som gubben i lådan….

Ja, lite så blir det ju. Som att hoppa ur en låda och säga HEJ!.

För er som följer mig på instagram eller ser något litet rop på twitter eller facebook är det inte lika mycket gubben i lådan över det här plötsliga bloggandet förstås. Nu vet jag att det finns ett par stycken som bara läser här och till er säger jag HEEEEJ! Roligt att ni hänger kvar.

Livet är galet just nu och kommer säkerligen vara ett bra tag framöver. Inte nog med familj, arbete och studier. Jag råkade visst starta en podcast ihop med min granne och vän Josefin i början av året. Det har gått galet bra och efter 3 avsnitt har nu äntligen ”podd-bäbisen” Gerda kommit till världen. Så just nu har Josefin lite föräldraledigt från poddjobb och jag fokuserar på allt det andra i mitt liv. Men snart ska vi vara tillbaka i folks öron igen. Sjukt att spela in radio. Hade jag aldrig trott att jag skulle få lägga till min meritlista i livet.

Hoppas ni lyssnar på Virkat – en podcast :)

Egentligen hade jag tänkt skriva om den här dagen men nu måste jag bege mig till sängs så jag orkar ytterligare en galen söndag. Söndagar i det här huset är inte = vila.

gubbeniladan/Maria