Nu har förkylningen nått även mig
I förrgår dök det halsonda upp och sen dess har det bara blivit värre. Idag har näsan börjat rinna och det susar i huvudet. Savannah har börjat hosta igen och även Molly har hostat litegrann. Bara hoppas dem klarar sig, mina små sötisar.

Tittade precis på gårdagens avsnitt av sjukhuset via TV 3s hemsida. Såg nämligen inte hela inslaget med det akuta kejsarsnittet igår kväll. Nu visade dem inte själva snittet utan från barnläkarens synvinkel när han stod å väntade på att barnet skulle komma ut och gjorde sig redo att ev behöva använda syrgasmask mm mm.
Tyckte det var ganska bra att se och jag grät naturligtvis en hel del tårar också under den korta tid inslaget varade. Precis så där var det ju för oss. Det fanns ju en barnläkare med i bilden när Molly plockades ut också. Hon stod också utanför och väntade så där och var beredd att sätta in alla resurser. Ni som såg inslaget kanske minns att den här läkaren bara skrattade när dem kom bärande på bäbisen (som för övrigt föddes i v42+0) eftersom ungen verkligen gallskrek och var alldeles rosa och fin.
Det gjorde inte Molly. Hon var blå och skrek inte. Så barnläkaren och dem som var där (jag vet inte hur många dem var eftersom jag låg på operation) fick jobba en stund innan hon vaknade till och började skrika. Och det var ingen mild behandling efter vad Tobias såg.

Att se det så där på TV gör att man förstår lite mer vad man verkligen har gått igenom och hur allvarlig situationen var. Tur att det finns hjälp att få, säger jag bara.

För att gå in på något annat igen.
Gjorde färdigt det sista på omslaget av Savannahs album igår kväll. Och imorse hade 3D-lacket torkat och så frågade jag Savannah om hon tyckte att det blev fint. Gissa vad jag får för svar? NÄÄE, kläcker hon ur sig med eftertryck. Inte lätt å vara mamma i det här huset!

Nu blir det lite egen tid medan både ungar å gubbe ligger å vilar.
/M